johanssonsanne

Det är sjukt vad man kan sakna sin bästa vän, kan medge att det kom en liten tår härrom dagen. Jag har aldrig varit ifrån Kiro så här länge på alla 8-9 år vi har haft han. Han är den jag är van att träffa dagligen i alla dessa år. vi har kämpat ihop, haft kul ihop, gjort riktigt stora framgångar ihop och massa mer! 

Orden om hur mycket han betyder finns inte ens. Han är där i alla lägen för mig & jag för han. Även om man är arg, ledsen, glad... :-D

Jag märker nu när jag är så långt borta & speciellt nu när han har haft ont, fått medicin osv att vad jobbigt det verkligen är. Är som att lämna ens barn (ni som har häst/hund/djur) förstår mig. 

Det är ju faktiskt jag som uppfostrat det lilla monstret :-D 

Han är som askungen, en liten ouppfostrad ponny som var smällfet och ingen vågade varken rida eller ta hand om han. Men som du blivit en prins! Kan inte blir mer stolt än att när någon säger något positivt/bra/snällt om han!

Det är mycket underbarare att höra än att man får höra något bra om en själv. 

Skulle kunna ligga & skriva hela natten men ska faktiskt försöka sova då